Kategoriarkiv: reportage

Himmelrikets lusthus

Originalet. Emanuel Swedenborg byggde flera lusthus på sin malmgård på Södermalm. Den enda bevarade står i dag på Skansen.
Originalet. Emanuel Swedenborg byggde flera lusthus på sin malmgård på Södermalm. Det enda bevarade står i dag på Skansen.
Kopian. En replik av lusthuset uppfördes 1989 i kvarteret Mullvaden på Södermalm, inte långt från där originalet en gång stod.
Kopian. En replik av lusthuset uppfördes 1989 i kvarteret Mullvaden på Södermalm, inte långt från där originalet en gång stod.

April 2016. Text och foto: Helena Larsson

Det börjar med ett lusthus och slutar med en hel värld. Något slår an hos mig när jag läser om Emanuel Swedenborg (1688-1772) och hans trädgård. Om jag inte visste bättre skulle jag säga att jag blivit kär.

När Swedenborg är 55 år överger han naturvetenskapen till förmån för religionen. Han får uppenbarelser och talar med änglar, skriver drömdagbok och flyttar in i en malmgård på Södermalm. På vinden har han ett orangeri där han odlar blommor. I trädgården finns två lindalléer, en labyrint och buxbomsplantor klippta i form av lejon; här odlar han grönsaker, blommor och fruktträd. Han har en häst, en ko och en voljär med trastar.

I den plankomgärdade trädgården finns också ett trekantigt lusthus med speglar som reflekterar trädgården när man öppnar dörrarna. Där lindalléerna möts finns ytterligare ett lusthus med en altan på taket. Som om det inte är nog låter han bygga ett tredje lusthus längst ned i trädgården. Det är gulmålat med grå fönsterluckor. På väggarna klättrar murgröna och högst upp på nocken ståtar en spira med glob och stjärna. Det främre rummet har grönmålade tapeter och en dörr som leder in i en alkov med bokhyllor och en utsirad spegel. Via alkoven kommer man in i en tillbyggnad med ett bibliotek.

Men detta var på 1700-talet. I dag finns ingenting kvar av denna fantasieggande trädgård förutom det sistnämnda lusthuset som står på Skansen. Det är i en kopia av detta lusthus jag träffar Björn Sahlin, författare som i många år studerat och skrivit om Emanuel Swedenborg. Han låser upp, öppnar fönsterluckorna och sätter på värmen. Kopian byggdes 1989 inne på gården i kvarteret Mullvaden på Södermalm, inte långt från den plats där Swedenborgs malmgård ursprungligen låg.

På vägen dit har vi stannat på Mariatorget och tittat på bysten av Swedenborg som sattes upp 1978. Björn Sahlin tycker inte att skulpturen gör Swedenborg rättvisa. Reliefen på sockeln är han mer förtjust i och berättar vad den föreställer.

– Det är handlar om en liten flicka som har hört att Swedenborg kan se änglar, och ber honom berätta hur de ser ut. Han håller då upp en spegel framför henne och säger, ”Här ser du en ängel”.

Vilket är ganska logiskt om man tänker på Swedenborgs syn på korrespondenser i tillvaron; allt på jorden är dunkla avspeglingar av den andliga världen, av himlen. Han kallar sin trädgård ”himmelriket”, för där umgås man på ett jämlikt sätt och kan se förmögna personer skåla med luffare, precis som i himlen.

Swedenborg föddes 1688 och var uppfinnare, riksdagsman och tjänsteman på Bergskollegium. Omvändelsen som förändrar hans liv kommer i mitten av 1740-talet när han befinner sig på en krog i London. Då uppenbarar sig Gud för honom i form av en man som vänder sig till honom och säger, ”Ät inte så mycket!”

– Swedenborgs favoritmat var semlor. Det innebar på den tiden torra vetebullar som blöttes upp i varm mjölk. Till det drack han kaffe med mycket socker. Jag tror att Swedenborgs visioner till viss del berodde på undernäring. Vilket dock inte förändrar deras sanningsvärde, säger Björn Sahlin.

Efter uppenbarelsen säger Swedenborg upp sig från sin tjänst i Bergskollegium för att istället helt ägna sig åt den andliga världen. Han har dagliga besök av Gud och är uppe på nätterna och sover på förmiddagarna. Sina drömmar skriver han ner i Drömdagboken.

– Som jag ser det är Drömboken inte minst en gestaltning av Swedenborgs förhållande till sin far, biskopen Jesper Svedberg. Drömmarna speglar en mental frigörelse från den dominerande fadern så att sonen slutligen kan gå sin egen väg, säger Björn Sahlin.

Swedenborg gifter sig aldrig men skriver mycket om kärlek och äktenskap. Det ska bygga på ömsesidig böjelse, jämlikhet och behöver inte vara välsignat av en präst. Gissa var Carl Jonas Love Almqvist fick sin inspiration till Det går an från. Han är också synsk; 1759 när en stor brand rasar i Stockholm inte långt från hans malmgård befinner han sig i Göteborg men kan för sitt sällskap berätta precis vad som händer, när det händer. Och att branden släcktes två portar från hans hem, vilket verkligen skedde. Kyrkan ansåg att Swedenborg var galen och borde sättas på dårhus. Han ger därför ut sina teologiska böcker utomlands, skrivna på latin.

– Jag har ingenting emot galenskap. Men att prästerskapet försökte förklara honom sinnessjuk hade politiska och kyrkopolitiska motiv, säger Björn Sahlin.

Men låt oss återvända till lusthuset och trädgården. Vad gjorde han egentligen i lusthuset?

– Enligt trädgårdsmästarfrun som ibland tog emot besökare och visade dem runt, var det framför spegeln i lusthuset som Swedenborg fick sina uppenbarelser och visioner. Men hans granne och levnadstecknare Carl Robsahm tror att lusthuset byggdes för umgänge, för att ta emot gäster och bjuda på kaffe och bullar. Man vet inte säkert.

För Swedenborg är trädgården paradiset, bokstavligen. Enligt hans korrespondenslexikon är trädgården en bild för det av anden genomsyrade förnuftet. Att plantera är en andlig pånyttfödelse. Swedenborg var en mystiker och har i den egenskapen påverkat många författare och poeter. Kanske var han själv ytterst en poet. Balzac kallade honom Nordens Buddha. Internationellt är han en av de mest berömda svenskarna.

Själv blir jag knockad av hans livsstil, det är ju så här man ska leva; ha en inhägnad stadsträdgård full av tokiga uppfinningar; odla riddarsporrar, kronärtskockor och citron; sova och drömma; ha ett bibliotek där man sitter och skriver; resa till London med jämna mellanrum; få uppenbarelser, tala med änglar och äta semlor. Eller som Swedenborg själv menade, evigheten är redan här, himlen är ett tillstånd som vi bär inom oss, något som vi själva skapar.

 

 

Hammarbyslussen – Här möts Mälaren och Saltsjön

Hammarbyleden är en fem kilometer lång farled som förbinder Mälaren med Saltsjön, från Hornstull till Danvikstull. Den invigdes 1930 och var ett jätteprojekt som inkluderade fyra nya broar. Alla som åker Hammarbyleden måste slussa vid Hammarbyslussen.

Maj 2016. Text och foto: Helena Larsson

Mats Collin öppnar Skansbron från brotornet. Här uppe är det så nära att man inte kan ha fönstret öppet när broklaffarna går upp.
Mats Collin öppnar Skansbron från brotornet. Här uppe är det så nära att man inte kan ha fönstret öppet när broklaffarna går upp.
Kristoffer Delberger tar emot slussavgiften. Hans bästa råd till ovana slussare är att ta det lugnt, personalen hjälper till.
Kristoffer Delberger tar emot slussavgiften. Hans bästa råd till ovana slussare är att ta det lugnt, personalen hjälper till.
Liljeholmsbron öppnas via fjärrstyrning från Hammarbyslussen.
Liljeholmsbron öppnas via fjärrstyrning från Hammarbyslussen.

Det är en förtrollad kväll i maj med doft av nyutslagen lind. Jag cyklar långsamt längs Årstaviken. Nere vid Eriksdalsbadet blir jag omkörd av en elmoped, det visar sig vara Mats Collin, sluss- och brovakt vid Hammarbyslussen som jag strax ska träffa. Med moppen kan hamnarbetarna snabbt ta sig längs kajen till Stadsgården, om det skulle behövas. Mats Collin jobbar i kväll tillsammans med Kristoffer Delberger. De började 16.30 och jobbar till 23.30. Det är Mats och Kristoffers uppgift att slussa i Hammarbyslussen, öppna Skansbron och, via fjärrstyrning, öppna Liljeholmsbron.

Hamnkontoret från 1921 har blå markiser över fönstren mot kanalen och ett koppartak omsorgsfullt dekorerat med en knopp längst upp, som ett tecken på den vikt man lade vid staden funktionella byggnader i början av seklet. I direkt anslutning till Skansbron ligger tornet där bron kan öppnas manuellt. Längs slusskajen finns gula pollare, på insidan av slussdiket hänger blå trossar för båtförarna att hålla fast i under slussningen. Men förtöj för guds skull inte vid dem, då blir du hängande när vattennivån sjunker. Över Hammarbyslussen på högre nivå än Skansbron löper dessutom både Skanstullsbron som Johanneshovsbron. En sluss och tre broar på ungefär samma plats, alltså.

– Välkomna, kör in till babord, på vänster sida, meddelar Mats Collin i högtalare till de väntande båtarna från Mälaren.

Han säger ”på vänster sida” för säkerhets skull, alla båtförare vet inte vad babord betyder. En del kan vara ute på sin första tur. Men så här tidigt på våren är det många vana seglare som ska flytta sin båt från Mälaren ut till sommarviste i skärgården. Då kan slussvakten till och med kosta på sig att låta dem att köra innan de kilformade slussportarna är helt öppna.

– Det kan man inte göra under högsäsong. Då får de snällt vänta, annars händer det att de kör in i portarna. En del kan vara ganska stressade över att slussa, någon gång har en segelbåt börjat köra innan Skansbron är öppen och åkt in i bron med masten, så att de studsat tillbaka. Men vi försöker hjälpa dem så gott vi kan. Det roligaste med det här jobbet är alla människor man träffar, säger Kristoffer Delberger innan han springer ut för att ta betalt.

Det kostar 180 kronor att slussa, eller 900 kronor för ett säsongskort. Yrkestrafiken har avtal och faktureras. Man betalar bara när man åker ut i Saltsjön, in i Mälaren är det gratis. Händer det att båtförare ramlar i? Jo, det har både Mats och Kristoffer varit med om, men det är sällsynt. Det klassiska plurret är att hålla i kajkanten medan båten glider ut.

Det är en jämn ström av båtar i båda riktningarna. Bron öppnas med datorprogram och bildskärmar, medan slussen öppnas manuellt med en knappanel. Det knastrar till i radion: ”Hammarbyslussen från Molly”. Molly är en slags flytande festvåning. De är stammisar och förvarnar att de är på ingång. Andra reguljära sommarbåtar är Stockholms Ström och Delfinbåtarna som kör turister runt Stockholm. Sen är det yrkestrafiken som kör året runt; Jehander, Solskär, Nordanvind och Josefin för att nämna några.

– Yrkestrafiken meddelar åtta minuter innan de är framme, då kan vi öppna slussen så att det matchar deras körning. De kan slå av på farten, men vill helst inte stanna för då kan de börja driva, säger Mats Collin.

Varje säsong friskar hamnarbetarna upp sina kunskaper och öppnar både Skansbron och Liljeholmsbron manuellt från respektive brotorn. Det gör de för att få bort TV-spelkänslan som kan infinna sig om man sitter mycket framför datorskärmarna. I dag ska Mats öppna Skansbron från tornet. Där uppe är man så nära att man inte kan ha fönstret öppet när broklaffarna går upp. Först slår Mats av fjärrstyrningen, sedan använder han knapparna i den följd de är monterade; rött ljus, signal, bomfällning, broöppning. Mats säger att det är idiotsäkert, det går inte att trycka på en knapp som inte står på tur. Här känns det att det är på riktigt, man hör signalen och erfar en vibration när fällbrons stift låser ihop klaffarna efter nedfällning.

Liljeholmsbron öppnar en gång i timmen, på halvslag. 18.30 denna kväll var det ingen som ville igenom men 19.30 blir det öppning. Kristoffer övervakar bron via bildskärmar och inväntar rött ljus vid Hornsgatan så att trafikflödet avstannar innan han slår på stoppsignaler och fäller bommarna. Han inväntar snällt stressade människor som chansar och rusar över när signalen ljuder. Joggare är tydligen värst. Andra kanske ser det som ett välkommet avbrott med tillfälle att luta sig mot räcket och titta på utsikten. När det är över och trafiken rullar på igen framträder cyklisterna som sirliga silhuetter i motljuset. Sista ordinarie öppning är 23.30, behöver en båt komma igenom efter det ringer de telefonnumret på ljusskylten och kan få en broöppning fjärrstyrd från bevaknings- och trafikcentralen i Frihamnen.

Klockan 20.30 har cirka 180 båtar registrerats för genomfart i Hammarbyslussen denna dag. Alla flytetyg som slussas registreras, förutom en och annan svanfamilj som passar på att guppa igenom när slussportarna öppnas.

-Det här är sjöfartens Essingeled. Under högsäsong kan det vara 1000 båtar på en helg, kanske blir det ännu fler i sommar när Karl Johan-slussen är stängd, säger Mats Collin.

 

 

 

 

 

Långholmens dag

Det var sol och friska vindar, skepparmössa på och välkomnande öppna grindar när Långholmen firade sin egen dag lördagen den 27 augusti.

Augusti 2016. Text och foto: Helena Larsson

bkpam2177809_69b2c4ae8bf34f8ca7f83aeaaced2fd2

– Här brukar jag ligga och lyssna på sommarprogrammet, säger Ulla Thunberg som är ordförande i Knapersta koloniträdgårdsförening, och sträcker ut sig i hängmattan på sin kolonilott.

På Knapersta, som är en av fyra föreningar på Långholmen, har hälften av lotterna stuga och alla har sjövatten för bevattning, vilket innebär att man kan vattna hur mycket man vill utan dåligt samvete. Det är kuperat och lummigt på ön, ibland kanske lite väl lummigt enligt Ulla som säger att om vi vill ha en björk får vi gärna ta med en. Hon upplyser om att det är bärår i år, och visar på jordgubbar och vinbär. Christina Mohede, tidigare kolonist som nu vandrat vidare som hon säger, är på besök och tycker att Långholmens dag är lika roligt varje år. Det tycks dra ihop sig till fest i föreningen i kväll. Men som om trevligt umgänge och hängmatta inte är nog, berättar Ulla Thunberg att det också är bra för hälsan att ha kolonilott.
– Enligt Viktväktarna är trädgårdsarbete det bästa man kan göra.

bkpam2177809_dd9d8af3e15245f8a25f2db098af0a3d

Rhode Simonssons i sin vindruvspergola. Alla kolonilotter på Långholmen ligger i växtzon tre utom Rhode Simonssons som ligger i växtzon två. Här spirar mullbär, rysk korkek, armeniska björnbär och – tro det eller ej – persikor. Rhode delar trädgården med Karin Larsson i lotten nedanför. De kom hit för fyra år sedan. Då var allt igenväxt och intresset bland övriga kolonister att ta över inte överdrivet stort. Men efterhand som de röjde undan kom det fram mer och mer. Nu är det en sagoträdgård där besökare suckar och oar när de går runt och försöker ta in hela härligheten.

bkpam2177809_dsc_1410

Persikor i Grindstugans koloniträdgårdsförening.

bkpam2177809_dsc_1436

Thomas Brzokoupil säljer honung från Långholmen.

bkpam2177809_dsc_1361

Stilleben från manufakturen Handtryckta tapeter i Lilla Knapersta. De rekonstruerar och nytrycker historiska tapeter med block- och screentryck och har även ett lager med originaltapeter.

bkpam2177809_dsc_1369

Så kan en galleria också se ut. Stil och funktion i skön förening på Kronohäktet i Långholmens fängelse, som numera är ett fridfullt hotell.

bkpam2177809_433d3e0a800a4ec0a955d205d72764c0

Heleneborgs båtklubb visar med stolthet upp sin senaste skyddsling, motorbåten Plurr som de vårdar åt Sjöhistoriska museet. Den är tillverkad 1905 och kan vara den äldsta bevarade fritidsmotorbåten i Sverige. Plurr är nästan helt i originalskick och väcker vederbörlig beundran. Heleneborgs båtklubb bildades 1919 och ligger vid Pålsundet. Klubben har en kulturhistorisk profil, två tredjedelar av båtarna är äldre träbåtar.

Paddling för nybörjare

bkpam2177809_dsc_08761

Juli 2016. Text och foto: Helena Larsson

– Spetsen på bladet uppåt, den urgröpta sidan mot dig. Sväng med pedalerna, om du trycker på höger pedal svänger kajaken åt höger. Paddla bakåt för att stanna. Ha lätt böjda knän, rotera med hela överkroppen. Håll till höger i kanalen. 

Jonathan Roos har genomgång för nybörjare på Långholmens kajak, som ligger alldeles intill Långholmsbron. Femton deltagare på kvällens kurs lyssnar uppmärksamt, bland dem Louise Jansson och Hanna Lindoff Duprez från Sundbyberg som ska ut för första gången. 

– Det ska bli roligt att se staden från vattnet, säger de och väntar på sin tur att kliva i varsin kajak. 

Just att stiga i kajaken är egentligen det enda som kan vara lite knepigt, annars är det inget som är svårt, det är lugna vatten här och kajakerna är stabila, berättar Anton Lindell, delägare i företaget. 

Långholmen kajak är nu inne på femte säsongen. Tanken är att alla ska kunna ta sig ut. Den som hyr kajak i två timmar hinner paddla runt Reimersholme eller Långholmen. Lånar man kajak under en hel dag kan man ta sig ända till Drottningholm.

– Det går att komma upp i 7-8 knop, genomsnittsfarten ligger på 5 knop, säger Anton Lindell. 

I nybörjarkursen ingår balans- och paddlingsövningar och gemensam tur runt Reimersholme och Långholmen. Den som vill kan avsluta med kamraträddning. Det innebär att man frivilligt kastar sig i sjön medan en kamrat håller i kajaken så att man kan ta sig upp i den igen.

– Det kan vara bra att öva på det, då känner man sig tryggare och vet att man inte kan fastna i kajaken. Och det är skönt i vattnet, 23 grader, meddelar instruktören Jonathan Roos uppmuntrande. 

Drygt två timmar senare kommer gruppen glidande tillbaka i kvällsljuset. Hanna och Louise är uppspelta och genomblöta efter att frivilligt ha vält båten.

– Det var jättetrevligt. Nu är det bara att köpa en kajak, säger de glatt.

Hanna Lindoff Duprez är redo för avfärd.
Hanna Lindoff Duprez är redo för avfärd.
Balansövning
Balansövning
Närkontakt med träbåten Tuttan i Pålsundskanalen.
Närkontakt med träbåten Tuttan i Pålsundskanalen.
Efter två timmars kurs inklusive paddling runt Långholmen är gruppen tillbaka vid bryggan.
Efter två timmars kurs inklusive paddling runt Långholmen är gruppen tillbaka vid bryggan.
Hanna Lindoff Duprez och Louise Jansson har badat med kläderna på. -Vi provade kamraträddning, säger de två vännerna och ser nöjda ut.
Hanna Lindoff Duprez och Louise Jansson har badat med kläderna på. – Vi provade kamraträddning, säger de två vännerna och ser nöjda ut.

Råbäcks stenhuggeri

bkpam2177809_7722210fcb6442af838703d6fce415e0

Juni 2016. Text och foto: Helena Larsson

Nu blir det industriromantik. Hemma i Hornstull har varit på utflykt till Kinnekulle vid Vänern, och hamnade av en slump i Råbäcks hamn, där sommarens guider vid Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri höll på att utbildas. Vi erbjöds en provvisning.  

Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri var i bruk från 1888 till 1970. I dag är det ett byggnadsminne och drivs av en förening som ordnar visningar och stenhuggarkurser. Under sommarsäsongen är det öppet dagligen.

Kalstenen från Råbäcks kalkbruk hyvlades av en stenhyvel tillverkad vid Skövdes mekaniska verkstad, föregångare till Volvo Penta
Kalstenen från Råbäcks kalkbruk hyvlades av en stenhyvel tillverkad vid Skövdes mekaniska verkstad, föregångare till Volvo Penta.
Sågklingor till kantskärningsmaskinen.
Sågklingor till kantskärningsmaskinen.
Smedjan
Smedjan
Vilken ska jag ta?
Vilken ska jag ta?
Matrummet var i bruk tills stenhuggeriet stängde 1970.
Matrummet var i bruk tills stenhuggeriet stängde 1970.
Arbetskläderna hänger kvar på kroken.
Arbetskläderna hänger kvar på kroken.
- Om ni ser en sån här avrinningssten någonstans kommer den förmodligen härifrån, berättar guiden.
– Om ni ser en sån här avrinningssten någonstans kommer den förmodligen härifrån, berättar guiden.
Staplat i lager.
Staplat i lager.
Blocken rullades in på spår.
Blocken rullades in på spår.
Stenig strandlinje.
Stenig strandlinje.
Stilleben
Stilleben
Kanske kommer trottoarstenarna på Karlsborgs fästning från Råbäcks stenhuggeri?
Kanske kommer trottoarstenarna på Karlsborgs fästning från Råbäcks stenhuggeri?

 

Tungt men fritt att vara sopgubbe

bkpam2177809_dsc01983

November 2015. Text och foto: Helena Larsson

Att jobba som sopgubbe innebär tidiga morgnar och tunga lyft. Varje morgon klockan sex åker sopgubbarna ut från Vanadisberget för att hämta sopor i Stockholm.

– Som sopgubbe blir man stark och utsliten på samma gång. Varje trakt i innerstan har ungefär två hundra hämtställen. Det är jättetufft på vintern om det är snö och plogbilen inte hunnit dit, säger Jimmie Berggren, före detta sopgubbe med tjugo års erfarenhet av jobbet.

Miljöarbetarna, som är sopgubbarnas korrekta titel, kan hitta allt möjligt i soporna som inte borde vara där. Det kan vara allt från julgranar och hoprullade mattor till små kattungar. Några gånger har de hittat handgranater och pengar.

– Då ringer man till polisen och väntar tills de kommer, säger Jimmie Berggren.

Men det hör till ovanligheterna. Då är det desto vanligare med råttor, de finns överallt och i alla storlekar och springer ibland över sopgubbarnas axlar. Ett annat problem är krossat glas och andra vassa föremål som kan orsaka skador.

– En del personer tänker kanske inte längre än till själva sopnedkastet och har svårt att föreställa sig vad som finns där nere.

Ibland händer det att vigselringar och plånböcker av misstag åker ner tillsammans med soppåsen. Då brukar det stå någon olycklig person och vänta på dem.

– Vi försöker hjälpa till så gott det går, säger Jimmie Berggren.

Sopgubbarna i Stockholms är de enda miljöarbetarna i landet som har så kallad poänglön. Det innebär att lönen baseras på arbetsbörda, beräknad på bärsträckor och antal säckar eller kärl i respektive trakt. Om du har en svår trakt kan du tjäna upp till 35 000 kronor i månaden, men genomsnittet är 30 000 kronor. Övriga sopgubbar i Sverige har fast lön, och tjänar i genomsnitt 25 000 kronor i månaden, uppger Svenska Transportarbetarförbundet.

Sebbe, Anders och nallen på Bergsundsstrand. Anders till höger har jobbat som sopgubbe i femton år.
Sebbe, Anders och nallen på Bergsundsstrand. Anders till höger har jobbat som sopgubbe i femton år.
- De bästa soporna är de som inte finns, säger Sebbe, som är tredje generationen sopgubbe och har jobbat sedan han var sjutton år. En sopsäck ska inte väga mer än femton kilo men är ofta tyngre än så.
– De bästa soporna är de som inte finns, säger Sebbe, som är tredje generationen sopgubbe och har jobbat sedan han var sjutton år. En sopsäck ska inte väga mer än femton kilo men är ofta tyngre än så.
Arbetet som sopgubbe är fritt men om det inte sköts som det ska kommer det in klagomål.
Arbetet som sopgubbe är fritt men om det inte sköts som det ska kommer det in klagomål.
Arbetspassen vid hämtning av hushållssopor är alltid dubbelbemannade.
Arbetspassen vid hämtning av hushållssopor är alltid dubbelbemannade.
Miljöarbetarna i Stockholm har poänglön som sätts utifrån arbetsbörda, uppger Svenska Transportarbetarförbundet.
Miljöarbetarna i Stockholm har poänglön som sätts utifrån arbetsbörda, uppger Svenska Transportarbetarförbundet.
- Huset är ofta k-märkta, de är svåra att bygga om för att underlätta sophämtning, säger Sebbe.
– Huset är ofta k-märkta, de är svåra att bygga om för att underlätta sophämtning, säger Sebbe.

Så fungerar cementfabriken

 

bkpam2177809_cementabojar

November 2015. Text och foto: Helena Larsson
Om du någon gång varit i Hornstull och vandrat ned mot vattnet där solen brukar ligga på så har du sett cementfabriken på andra sidan kanalen. Ofta ligger en stor båt framför de höga grå silorna. Fabriken ligger formellt i Liljeholmen men eftersom den syns bäst från andra sidan är den en del av Hornstulls hjärta. Men hur funkar fabriken egentligen? Följ med in.

Ska man vara noga är det inte en fabrik, utan en depå, ett slags mellanstation. Cementas fabriker ligger på Öland och Gotland där kalkstenen bryts . Där omvandlas kalken till cementpulver som fraktas till Liljeholmen med båt. Här flyttas cementen över till silor och hämtas efter hand av lastbilar som kör ut till olika byggarbetsplatser.

När båten väl är framme i Liljeholmen går det undan. En kvart efter att de lagt till börjar lossningen. Det brukar ta ungefär 16 timmar att tömma en båt. Just nu råder högtryck i verksamheten; nästa år räknar depån med att slå rekord på två miljoner ton cement. 

Anläggningen i Liljeholmen byggdes 1946. Trots att verksamhet är i full gång finns en doft av svunnen tid över fabriken. Huvudbyggnaden som sitter ihop med de sju silorna är en relativt enkel konstruktion med korrugerad plåt på en trästomme. Plåten täcker även fönstren vilket ger huset ett säreget illuminerat uttryck när belysningen är tänd och fabriken speglas i Liljeholmskanalen. 

Inredningen är en stilstudie i grått med långa transportrör, järnluckor, fläktmotorer, mätrör med zinklock, aluminiumtrappor och strategiskt placerade fettbehållare och lubrikatorer. Liksom för människor är fett en oumbärlig komponent i processen. När maskineriet är igång ska det smörjas var tredje timme.

Även den som inte är ett tekniskt snille kan förstå den mekaniska principen. Hur flyttas cementen från båten till silon? I rör med gigantiska skruvar i. Lossningen styrs från en manöverpulpet med svarta bakelitknappar och olikfärgade lampor.

Det finns inte så många industrier kvar inne i staden. Så småningom kommer även fabriken i Liljeholmen att försvinna. Cementa har vuxit ur kostymen och sålt marken till ett byggföretag. Men innan de flyttar måste de hitta en ny plats, vilket inte är gjort i en handvändning. Det är många faktorer som ska vägas in och inget är bestämt. Tills vidare ligger därför depån kvar som ett landmärke för Hornstull, och kommer nog att göra så i många år till.

Cementfabriken sedd från båten
Cementfabriken sedd från båten
Tidig morgon i Liljeholmshamnen
Tidig morgon i Liljeholmshamnen
Envik med cement från Öland har just lagt till
Envik med cement från Öland har just lagt till
Cementas industrispår går till Älvsjö där de ansluter till stambanan.
Cementas industrispår går till Älvsjö där de ansluter till stambanan.
Soluppgång
Soluppgång
Cementen förs över från båten till depån i en så kallad strumpa.
Cementen förs över från båten till depån i en så kallad strumpa.
Uppe på silons tak
Uppe på silons tak
Funktionalism
Funktionalism
bkpam2177809_cementataket
Korrugerad plåt.
Utsikt mot Södermalm.
Utsikt mot Södermalm.
Utsikt mot Liljeholmen.
Utsikt mot Liljeholmen.