Kategoriarkiv: industriromantik

Industrisemester

Text och foto: Helena Larsson

Rostiga rör, bruna tegelbyggnader, schakt, skorstenar, igenvuxna järnvägsspår, silor och bassänger. Kan det vara något? Ja, det kan det. Den nedlagda kolgruvan Zollverein i Ruhrområdet i Tyskland än numera ett världsarv och en dröm för industriromantiker, och för alla andra som har smak för stora stålkonstruktioner och funktionella byggnader.

Hela anläggningen ter sig tämligen obegriplig vid en första anblick men kräver egentligen ingen förklaring, den nedlagda fabriken äger en storslagenhet som inte behöver förstås utan bara upplevas. Trots det klarnar det ändå något efter en stund; här finns schakt XII med tillhörande byggnad för hantering av det uppforslade kolet, en annan byggnad – som för en svensk har det trevliga namnet kokeriet – där kolet inte kokades utan tvättades – och längre bort ytterligare ett schakt. Så ser det ut i stora drag.

Nu är det dock mer än en nedlagd industri. Man har bytt kol mot kultur. Den gamla kolgruvan inrymmer numera Ruhrmuseet, där besökaren först transporteras 21 meter upp och sedan arbetar sig ner genom byggnaden samma väg som kolet en gång gick. Museet är ytterst påkostat och berättar om områdets historia sedan 300 miljoner år tillbaka då kolet en gång bildades. Dessutom finns tillfälliga utställningar. Det är mycket att ta in, att se både utsida och insida kräver en heldag, men det finns trevliga serveringar att vila benen på.

Zollverein ligger i Essen, tio minuters spårvagnstur från centrum. Det första besökaren möts av är den mäktiga kranen till schakt XII.Den som orkar ta sig upp till taket på 45 meters höjd belönas med utsikt över området.
Ingen aning om vad det här är, men snyggt är det.Även i silhuett.Die kokerei är den mest spektakulära byggnaden. Här tvättades kolet. Sen fick det åka pariserhjul.Samma byggnad sedd ur annan synvinkel. Lägg märke till vattnet.Årets färg är blekt rostrosa.Med dragning åt rödbrunt.I kokeriet finns ett café där man kan äta potatissoppa med korv och dricka pilsner.Eller bada.En till synes omotiverad anordning mitt i en dunge.Grönskan tar över.Hyperfunktionellt.Stilstudie i centralhallen.En stålblå skönhet.Allt är inte kol och stål i området. Det finns hallon också.

Hammarbyslussen – Här möts Mälaren och Saltsjön

Hammarbyleden är en fem kilometer lång farled som förbinder Mälaren med Saltsjön, från Hornstull till Danvikstull. Den invigdes 1930 och var ett jätteprojekt som inkluderade fyra nya broar. Alla som åker Hammarbyleden måste slussa vid Hammarbyslussen.

Maj 2016. Text och foto: Helena Larsson

Mats Collin öppnar Skansbron från brotornet. Här uppe är det så nära att man inte kan ha fönstret öppet när broklaffarna går upp.
Mats Collin öppnar Skansbron från brotornet. Här uppe är det så nära att man inte kan ha fönstret öppet när broklaffarna går upp.
Kristoffer Delberger tar emot slussavgiften. Hans bästa råd till ovana slussare är att ta det lugnt, personalen hjälper till.
Kristoffer Delberger tar emot slussavgiften. Hans bästa råd till ovana slussare är att ta det lugnt, personalen hjälper till.
Liljeholmsbron öppnas via fjärrstyrning från Hammarbyslussen.
Liljeholmsbron öppnas via fjärrstyrning från Hammarbyslussen.

Det är en förtrollad kväll i maj med doft av nyutslagen lind. Jag cyklar långsamt längs Årstaviken. Nere vid Eriksdalsbadet blir jag omkörd av en elmoped, det visar sig vara Mats Collin, sluss- och brovakt vid Hammarbyslussen som jag strax ska träffa. Med moppen kan hamnarbetarna snabbt ta sig längs kajen till Stadsgården, om det skulle behövas. Mats Collin jobbar i kväll tillsammans med Kristoffer Delberger. De började 16.30 och jobbar till 23.30. Det är Mats och Kristoffers uppgift att slussa i Hammarbyslussen, öppna Skansbron och, via fjärrstyrning, öppna Liljeholmsbron.

Hamnkontoret från 1921 har blå markiser över fönstren mot kanalen och ett koppartak omsorgsfullt dekorerat med en knopp längst upp, som ett tecken på den vikt man lade vid staden funktionella byggnader i början av seklet. I direkt anslutning till Skansbron ligger tornet där bron kan öppnas manuellt. Längs slusskajen finns gula pollare, på insidan av slussdiket hänger blå trossar för båtförarna att hålla fast i under slussningen. Men förtöj för guds skull inte vid dem, då blir du hängande när vattennivån sjunker. Över Hammarbyslussen på högre nivå än Skansbron löper dessutom både Skanstullsbron som Johanneshovsbron. En sluss och tre broar på ungefär samma plats, alltså.

– Välkomna, kör in till babord, på vänster sida, meddelar Mats Collin i högtalare till de väntande båtarna från Mälaren.

Han säger ”på vänster sida” för säkerhets skull, alla båtförare vet inte vad babord betyder. En del kan vara ute på sin första tur. Men så här tidigt på våren är det många vana seglare som ska flytta sin båt från Mälaren ut till sommarviste i skärgården. Då kan slussvakten till och med kosta på sig att låta dem att köra innan de kilformade slussportarna är helt öppna.

– Det kan man inte göra under högsäsong. Då får de snällt vänta, annars händer det att de kör in i portarna. En del kan vara ganska stressade över att slussa, någon gång har en segelbåt börjat köra innan Skansbron är öppen och åkt in i bron med masten, så att de studsat tillbaka. Men vi försöker hjälpa dem så gott vi kan. Det roligaste med det här jobbet är alla människor man träffar, säger Kristoffer Delberger innan han springer ut för att ta betalt.

Det kostar 180 kronor att slussa, eller 900 kronor för ett säsongskort. Yrkestrafiken har avtal och faktureras. Man betalar bara när man åker ut i Saltsjön, in i Mälaren är det gratis. Händer det att båtförare ramlar i? Jo, det har både Mats och Kristoffer varit med om, men det är sällsynt. Det klassiska plurret är att hålla i kajkanten medan båten glider ut.

Det är en jämn ström av båtar i båda riktningarna. Bron öppnas med datorprogram och bildskärmar, medan slussen öppnas manuellt med en knappanel. Det knastrar till i radion: ”Hammarbyslussen från Molly”. Molly är en slags flytande festvåning. De är stammisar och förvarnar att de är på ingång. Andra reguljära sommarbåtar är Stockholms Ström och Delfinbåtarna som kör turister runt Stockholm. Sen är det yrkestrafiken som kör året runt; Jehander, Solskär, Nordanvind och Josefin för att nämna några.

– Yrkestrafiken meddelar åtta minuter innan de är framme, då kan vi öppna slussen så att det matchar deras körning. De kan slå av på farten, men vill helst inte stanna för då kan de börja driva, säger Mats Collin.

Varje säsong friskar hamnarbetarna upp sina kunskaper och öppnar både Skansbron och Liljeholmsbron manuellt från respektive brotorn. Det gör de för att få bort TV-spelkänslan som kan infinna sig om man sitter mycket framför datorskärmarna. I dag ska Mats öppna Skansbron från tornet. Där uppe är man så nära att man inte kan ha fönstret öppet när broklaffarna går upp. Först slår Mats av fjärrstyrningen, sedan använder han knapparna i den följd de är monterade; rött ljus, signal, bomfällning, broöppning. Mats säger att det är idiotsäkert, det går inte att trycka på en knapp som inte står på tur. Här känns det att det är på riktigt, man hör signalen och erfar en vibration när fällbrons stift låser ihop klaffarna efter nedfällning.

Liljeholmsbron öppnar en gång i timmen, på halvslag. 18.30 denna kväll var det ingen som ville igenom men 19.30 blir det öppning. Kristoffer övervakar bron via bildskärmar och inväntar rött ljus vid Hornsgatan så att trafikflödet avstannar innan han slår på stoppsignaler och fäller bommarna. Han inväntar snällt stressade människor som chansar och rusar över när signalen ljuder. Joggare är tydligen värst. Andra kanske ser det som ett välkommet avbrott med tillfälle att luta sig mot räcket och titta på utsikten. När det är över och trafiken rullar på igen framträder cyklisterna som sirliga silhuetter i motljuset. Sista ordinarie öppning är 23.30, behöver en båt komma igenom efter det ringer de telefonnumret på ljusskylten och kan få en broöppning fjärrstyrd från bevaknings- och trafikcentralen i Frihamnen.

Klockan 20.30 har cirka 180 båtar registrerats för genomfart i Hammarbyslussen denna dag. Alla flytetyg som slussas registreras, förutom en och annan svanfamilj som passar på att guppa igenom när slussportarna öppnas.

-Det här är sjöfartens Essingeled. Under högsäsong kan det vara 1000 båtar på en helg, kanske blir det ännu fler i sommar när Karl Johan-slussen är stängd, säger Mats Collin.

 

 

 

 

 

Råbäcks stenhuggeri

bkpam2177809_7722210fcb6442af838703d6fce415e0

Juni 2016. Text och foto: Helena Larsson

Nu blir det industriromantik. Hemma i Hornstull har varit på utflykt till Kinnekulle vid Vänern, och hamnade av en slump i Råbäcks hamn, där sommarens guider vid Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri höll på att utbildas. Vi erbjöds en provvisning.  

Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri var i bruk från 1888 till 1970. I dag är det ett byggnadsminne och drivs av en förening som ordnar visningar och stenhuggarkurser. Under sommarsäsongen är det öppet dagligen.

Kalstenen från Råbäcks kalkbruk hyvlades av en stenhyvel tillverkad vid Skövdes mekaniska verkstad, föregångare till Volvo Penta
Kalstenen från Råbäcks kalkbruk hyvlades av en stenhyvel tillverkad vid Skövdes mekaniska verkstad, föregångare till Volvo Penta.
Sågklingor till kantskärningsmaskinen.
Sågklingor till kantskärningsmaskinen.
Smedjan
Smedjan
Vilken ska jag ta?
Vilken ska jag ta?
Matrummet var i bruk tills stenhuggeriet stängde 1970.
Matrummet var i bruk tills stenhuggeriet stängde 1970.
Arbetskläderna hänger kvar på kroken.
Arbetskläderna hänger kvar på kroken.
- Om ni ser en sån här avrinningssten någonstans kommer den förmodligen härifrån, berättar guiden.
– Om ni ser en sån här avrinningssten någonstans kommer den förmodligen härifrån, berättar guiden.
Staplat i lager.
Staplat i lager.
Blocken rullades in på spår.
Blocken rullades in på spår.
Stenig strandlinje.
Stenig strandlinje.
Stilleben
Stilleben
Kanske kommer trottoarstenarna på Karlsborgs fästning från Råbäcks stenhuggeri?
Kanske kommer trottoarstenarna på Karlsborgs fästning från Råbäcks stenhuggeri?

 

Så fungerar cementfabriken

 

bkpam2177809_cementabojar

November 2015. Text och foto: Helena Larsson
Om du någon gång varit i Hornstull och vandrat ned mot vattnet där solen brukar ligga på så har du sett cementfabriken på andra sidan kanalen. Ofta ligger en stor båt framför de höga grå silorna. Fabriken ligger formellt i Liljeholmen men eftersom den syns bäst från andra sidan är den en del av Hornstulls hjärta. Men hur funkar fabriken egentligen? Följ med in.

Ska man vara noga är det inte en fabrik, utan en depå, ett slags mellanstation. Cementas fabriker ligger på Öland och Gotland där kalkstenen bryts . Där omvandlas kalken till cementpulver som fraktas till Liljeholmen med båt. Här flyttas cementen över till silor och hämtas efter hand av lastbilar som kör ut till olika byggarbetsplatser.

När båten väl är framme i Liljeholmen går det undan. En kvart efter att de lagt till börjar lossningen. Det brukar ta ungefär 16 timmar att tömma en båt. Just nu råder högtryck i verksamheten; nästa år räknar depån med att slå rekord på två miljoner ton cement. 

Anläggningen i Liljeholmen byggdes 1946. Trots att verksamhet är i full gång finns en doft av svunnen tid över fabriken. Huvudbyggnaden som sitter ihop med de sju silorna är en relativt enkel konstruktion med korrugerad plåt på en trästomme. Plåten täcker även fönstren vilket ger huset ett säreget illuminerat uttryck när belysningen är tänd och fabriken speglas i Liljeholmskanalen. 

Inredningen är en stilstudie i grått med långa transportrör, järnluckor, fläktmotorer, mätrör med zinklock, aluminiumtrappor och strategiskt placerade fettbehållare och lubrikatorer. Liksom för människor är fett en oumbärlig komponent i processen. När maskineriet är igång ska det smörjas var tredje timme.

Även den som inte är ett tekniskt snille kan förstå den mekaniska principen. Hur flyttas cementen från båten till silon? I rör med gigantiska skruvar i. Lossningen styrs från en manöverpulpet med svarta bakelitknappar och olikfärgade lampor.

Det finns inte så många industrier kvar inne i staden. Så småningom kommer även fabriken i Liljeholmen att försvinna. Cementa har vuxit ur kostymen och sålt marken till ett byggföretag. Men innan de flyttar måste de hitta en ny plats, vilket inte är gjort i en handvändning. Det är många faktorer som ska vägas in och inget är bestämt. Tills vidare ligger därför depån kvar som ett landmärke för Hornstull, och kommer nog att göra så i många år till.

Cementfabriken sedd från båten
Cementfabriken sedd från båten
Tidig morgon i Liljeholmshamnen
Tidig morgon i Liljeholmshamnen
Envik med cement från Öland har just lagt till
Envik med cement från Öland har just lagt till
Cementas industrispår går till Älvsjö där de ansluter till stambanan.
Cementas industrispår går till Älvsjö där de ansluter till stambanan.
Soluppgång
Soluppgång
Cementen förs över från båten till depån i en så kallad strumpa.
Cementen förs över från båten till depån i en så kallad strumpa.
Uppe på silons tak
Uppe på silons tak
Funktionalism
Funktionalism
bkpam2177809_cementataket
Korrugerad plåt.
Utsikt mot Södermalm.
Utsikt mot Södermalm.
Utsikt mot Liljeholmen.
Utsikt mot Liljeholmen.