2 maj 2021

Kära grannar

Undertecknad har gjort en spaning om att tala för döva öron och skulle vilja exemplifiera med några aktuella händelser.

Förra veckan cyklade jag i snö och motvind över Västerbron och kommer då upp jämsides med en joggare. Jag frågar om han skulle vilja ha vänligheten att knuffa mig lite i uppförsbacken. Först reagerar han inte, sen plockar han ut hörlurarna och säger att han inte hörde vad jag sa. Jag repeterar frågan och han bli först svarslös (som det kan bli när taffliga skämt faller platt till marken) men sen kämpar vi på sida vid sida och ondgör oss över vädret, tills vi når krönet och jag får rull, tar tag i hatten och glider iväg. Det sista jag hörde var ”Bra kämpat!”.

Nästa exempel utspelar sig också i trafiken, den här gången vid Slussen. En cyklist kör mot rött och är nära att krocka med mig. Jag trampar i fatt damen – som har stora hörlurar på huvudet och cigarett i mungipan – och frågar om hon över huvud taget såg mig. Ingen reaktion. Då pekar jag på hennes hörlurar med en ofrivilligt cirklande rörelse och frågar ”Du hör inget, va?” Då ruskar hon på huvudet. Jag vet fortfarande inte om det betydde att hon ville säga ”Jag hör inget” eller om hon svarade på min fråga. Vilket i så fall betydde att hon hade uppfattat den. Hur som helst hörde hon inget och trampade glatt vidare mot solnedgången.

Den sista händelsen ägde rum häromdagen. Jag kommer hem och ser att brevbäraren är i huset. Innanför dörren ligger två brev till en person som jag aldrig har hört talas om så jag försöker fånga brevbäraren innan han försvinner. Han är precis på väg ut genom porten när jag står några meter bakom och ropar hej, hallå så att det ekar i farstun. Han reagerar inte förrän jag vevar med armarna också. Då vänder han sig om, plockar ut hörlurarna och försöker reda ut mysteriet med de felaktiga breven. Det visar sig senare att brevbäraren var oskyldig, men det spelar ingen roll, poängen är att han inte hörde mig.

Och vad drar vi för slutsatser av detta om framtiden? Ja, ni har redan fattat och det är inga nyheter: Vi kommer att sväva omkring i våra egna ljudisolerade bubblor; i en podd, i en bok, i en låt, och kommunicera med inspelat tal och skrivna ord, allt i digital form. Ungefär som den här episteln, faktiskt.

Högaktningsfullt

Portvaktskärringen

PS: Bilden på båten har inget med texten att göra, den är bara från dagens datum.

Kära grannar och semesterfirare,

Sommarnattscykling, smaka på det ordet. Bättre cykling finns inte. Men vilken väg ska man ta? Ja, har du minsta anledning att åka över Årstabron ska du göra det. Kombinationen av utsikt, tystnad och lutning är oslagbar.

Rulla på och känn vinden i håret!

Portvaktskärringen

jag är sur

de tror att ingen ser

när de gömmer sig bakom mig 

och lättar på trycket

men jag ser dem, jag ser allt

jag står på slänten

vid Liljeholmskanalen

och har gjort så länge

det är fint här

solen går ner över cementfabriken och Gröndal

långt bort gnistrar Essingeleden

flygplan lyfter och landar från Bromma

de tror att ingen ser, men jag ser allt

jag ser uteliggare som sover under mig

jag ser cykeltjuvar och skräpdumpare

jag ser husklottrare och felparkerare

jag ser ostadiga nattvandrare

det är fint och trevligt här

men jag är sur

jag hörde om två populära kissträd i Köpenhamn

som inte överlevde försurningarna

och fick bytas ut

så illa är det inte här

jag lever och förökar mig

jag låter ibland mina tyngsta grenar

knäckas och falla

så att de seglar iväg och blir nya träd

här står jag och surnar till

ändå breder jag ut mina skyddande grenar

över allt och alla

jag är trots allt ett stolt pilträd