6 april 2020
Stanna hemma; allt finns utanför din dörr. Du behöver bara gå ut och se dig omkring. Titta noga. Allt finns.
Det knoppas
Alla inlägg av Helena
Cykelväder
23 feb 2020. Foto: Helena Larsson
Dags att börja cykla igen? Men kommer du ihåg var du ställde den?
Sommarnattscykling
Kära grannar och semesterfirare,
Sommarnattscykling, smaka på det ordet. Bättre cykling finns inte. Men vilken väg ska man ta? Ja, har du minsta anledning att åka över Årstabron ska du göra det. Kombinationen av utsikt, tystnad och lutning är oslagbar.
Rulla på och känn vinden i håret!
Portvaktskärringen
Smart transport eller skräp?
Upp som en sol, ned som en pannkaka. Hemma i Hornstull har följt några elsparkstöttingars öde vid ett cykelställ i Hornstull. Följ den rafflande utvecklingen.
kissträdets klagan
jag är sur
de tror att ingen ser
när de gömmer sig bakom mig
och lättar på trycket
men jag ser dem, jag ser allt
jag står på slänten
vid Liljeholmskanalen
och har gjort så länge
det är fint här
solen går ner över cementfabriken och Gröndal
långt bort gnistrar Essingeleden
flygplan lyfter och landar från Bromma
de tror att ingen ser, men jag ser allt
jag ser uteliggare som sover under mig
jag ser cykeltjuvar och skräpdumpare
jag ser husklottrare och felparkerare
jag ser ostadiga nattvandrare
det är fint och trevligt här
men jag är sur
jag hörde om två populära kissträd i Köpenhamn
som inte överlevde försurningarna
och fick bytas ut
så illa är det inte här
jag lever och förökar mig
jag låter ibland mina tyngsta grenar
knäckas och falla
så att de seglar iväg och blir nya träd
här står jag och surnar till
ändå breder jag ut mina skyddande grenar
över allt och alla
jag är trots allt ett stolt pilträd
Grått är flott
Reimersholme Luciadagen 2018
Foto: Helena Larsson
Ditlevsens Köpenhamn
Text och foto: Helena Larsson
En resa till barndomens gata
Barndomens gata av Tove Ditlevsen (1917-1976) kom ut 1948 och handlar om flickan Ester i tjugo- och trettiotalets Köpenhamn. Romanen är inte självbiografisk men är en realistisk skildring av livet på Vesterbro, där Tove Ditlevsen själv växte upp.
Enligt Ditlevsen handlar boken om miljöns, ”gatan” som hon kallar det, genomgripande påverkan på en människas karaktär och öde. Ester längtar bort men upptäcker så småningom att det inte går att fly från den miljö som präglat henne.
Till glädje för den som vill gå i Esters fotspår finns många verkliga gator namngivna i romanen. Varför inte göra just det, åka till Köpenhamn och använda boken som en reseguide? Det är enkelt, allt som behövs är sköna skor och en karta. Ta Tove i handen och låt henne visa dig Vesterbro; även om livet ser annorlunda ut i dag finns gatorna och husen kvar.
En kall söndagsmorgon skickar Esters mamma iväg henne för att i hemlighet köpa gårdagens bröd hos bagaren på Amerikavej, men hon får den nyfikna grannflickan Ellen i hasorna. Hon klarar sig ur det hela med en spirituell lögn.
Hos Järn-Madsen på Enghavevej säljer Ester stulna tomflaskor.
På Enghaveplads står Ester och hennes bästa kompis Lisa och skrattar så att tårarna rinner efter att ha busat med ett butiksbiträde.
När Ditlevsen liknar ”gatan” vid en flicka som ligger på rygg över Vesterbro har hon sitt gröna och oskyldiga huvud på Enghaveplads och de lättsinniga benen utsträckta mot järnvägsstationen.
Sent på eftermiddagen driver Ester och Lisa omkring i trängseln bland husmödrarna på Istedgade.
När de bestämmer sig för att något spännande måste hända innan de går hem, snattar de kex och choklad i en affär på Absalonsgade. Ester vågar inte själv men är med och delar på bytet.
Då Esters mamma berättar vilken adress de bor på är hon snabb att tillägga att de bor på den trevliga delen av gatan, det vill säga närmare Vesterbrogade än Istedgade.
Här bor de som luktar gott och har fina pälsar, tänker Ester när hon kommer ut på den breda, ljusa Vesterbrogade. Senare får hon jobb på ett pensionat här.
Esters fastlagsrasslande hos en rik familj på Victoriagade börjar i övermod men slutar i förödmjukelse då det bara gör hennes egen fattigdom tydligare.
Ester går på bio med sin bror på Dannebrogsgade. Upplevelsen får henne att drömma om en annan värld.
På polisstationen på Svendsgade anmäler Esters mamma den rödhåriga blottaren som skrämt livet ur Ester hela hennes barndom.
Hedebygade nämns inte i boken, men det var här Tove Ditlevsen bodde som barn.
I närheten av Hedebygade ligger ett torg uppkallat till minne av författaren.
Tove Ditlevsen är begravd på Västra kyrkogården i Köpenhamn. När hon begravdes kantades gatorna av sörjande.
Lyckligt lottad
Hemma i Hornstull har promenerat bland kolonilotterna i Tanto under Kristi himmelsfärdshelgen. Högtrycket höll i sig, trastarna sjöng, kolonisterna vände sig mot jorden och tulpanerna strävade mot himlen.
Under första världskriget förekom spontanodling på Tantoberget. Strax efter kriget anlade staden flera koloniområden på berget, i dag finns flera hundra lotter i området. Från början handlade det om mat och överlevnad, nu är det snarare ren odlingsglädje, men lyckan var nog densamma då som nu. Och utsikten är gratis.
Foto: Helena Larsson
Reimersholme en kväll i maj
Äntligen tyst, äntligen mörkt. Varmt som en sommardag fast klockan är över tio. Båtarna är uppdragna på land, handdukarna hänger på tork. Men varför står grinden till båtklubben öppen, och vem har glömt sin hatt?
Foto: Helena Larsson
Den glömda parken
Text och foto: Helena Larsson
November 2017
Om jag säger Pålsundsparken tänker du kanske på gräsmattan mellan Reimersholms- och Pålsundsbron, men parken är mycket större än så. Den klättrar över klipporna hela vägen mellan Heleneborgsgatan och Söder Mälarstrand och bjuder på både okända konstverk och storslagen utsikt. 
Den välkända delen av Pålsundsparken med ett populärt utegym.
Lekdelfinen på andra sidan Bergsundsgatan var en gåva till barnen 1956.
På platån ovanför delfinen finns en stadsodling som för närvarande ligger i vintervila.
Liksom Lasse i Parken.
Men den som tittar noga kan se att det har varit sulorna i taket under sommaren.
Uppe vid Långholmsgatan finns en muromgärdad terrass med bänkar att vila benen på. Så här i november är det ingen trängsel precis men någon har i alla fall varit här.
Kanske passade samma person på att studera vad som måste vara en av Stockholms minsta och mest okända skulpturer, Yngve Anderssons fågelbad.
Vid systerterrassen på andra sidan Långholmsgatan är det rosor och tuppfajt.
På Söder Mälarstrand 111 ligger Heleneborg, huvudbyggnaden till det som en gång var Heleneborgs malmgård, en vidsträckt egendom med anor från 1600-talet. Här fanns tobakspinneri och piptillverkning innan industrierna tog över på 1800-talet. Självaste Alfred Nobel var här och sprängde verkstan i luften. Gården fick sitt namn efter hustrun till en av ägarna, samma Helena som i förlängningen även fick ge Heleneborgsgatan sitt namn. 
På andra sidan Heleneborg börjar den glömda parken… 
…med en liten uppförsbacke… 
…till den första utsiktsplatsen… 
…med utsikt mot Mälarvarvet på Långholmen.
Mer trappor…
…leder till nästa stopp med kungsholmsutsikt.
Strax nedanför höjden finns spår av ett stenbrott där fångar från Långholmsfängelset bröt gatsten på 1830-talet.
Baksidan, eller framsidan, av Heleneborgsgatan 10.
Tack, det går fint, jag har bra grepp om stenen.
Stadshusspaning vid Pålsundsparkens slut.