Text och foto: Helena Larsson

Text och foto: Helena Larsson

Längst ned på Bergsundsstrand finns ett hörn som är populärt bland graffitimålare. Under natten till onsdagen tillkom en ny stor målning. Fastigheten ägs av Lars Sahlborn Förvaltnings AB. Vad innebär det återkommande klottret för honom?

– Jag har tecknat ett avtal med en firma som rengör fasaden, det kostar ungefär 10 000 kronor per år. Det är onödiga utgifter, och sliter på fasaden. Med det har blivit bättre sedan vi började rengöra direkt. Det är väl inte lika intressant längre, säger Lars Sahlborn.

Han berättar att polisen tidigare grep en av klottrarna, som dömdes till 15 000 kronor i böter. Det visade sig att han redan hade tjugo trettio liknande förseelser på sitt samvete och ingen förmåga att betala.

– Jag tycker det är meningslöst med böter, ekonomiska krav kan inte hjälpa, det vore bättre med samhällstjänst som kanske skulle få dem att tänka till, säger Lars Sahlborn.

Fastighetsägarföreningen har kommit överens med Stockholms stad om att ta bort klotter så fort som möjligt, i övrigt får de ingen hjälp av staden med klottersanering.

– Privata fastighetsägare kan anmäla klotter, men de ansvarar själva för att det tas bort, säger Anders Göransson, ordförande i Södermalms stadsdelsnämnd.

Text och foto: Helena Larsson

En ljusmanifestation för Liljeholmsbadet hölls i söndags kväll. – Det här är en kulturell institution, alla trevliga vänner som man lärt känna här är nu någon annanstans, säger Anna-Karin Thuresson, som saknar badet sedan det stängde i höstas.

Bonjour! Hillevi Wennström och Anna-Karin Thuresson är glada över att återses och hälsar glatt på franska. De brukar träna på franska språket när de träffas. De har lärt känna varandra på Liljeholmsbadet där de har simmat två gånger i veckan i flera år, tills det oväntat stängde i höstas. Nu deltar de i en ljusmanifestation för att protestera mot nedläggningen och privatiseringen.

– Jag klarar mig, men känner sympati för de handikappade och äldre. De har rört sig här och fått någon att prata med, säger Anna-Karin Thuresson.

–  Och det är trettio grader varmt i vattnet, inflikar Hillevi Wennström som bor i Gröndal och har simmat här sedan 1992. Det blir många längder för att simma femhundra meter två gånger i veckan, då bassängen endast är sjutton meter lång. Det är bara att räkna. Hon säger att badet har varit en social och anspråkslös samlingspunkt, som nu har fått sina kontaktnät sönderslagna. Även många invandrarkvinnor har badat här när det har varit öppet enbart för kvinnor på måndagar. Det kan man tycka vad man vill om, säger Hillevi Wennström, men hit kunde de gå.

– En vecka innan det skulle öppnas igen efter sommarstängningen läser vi i tidningen att det är stängt. Året innan gjordes renoveringar, allt tydde på upprustning. Nu talas om privatisering, men om kommunen själva tar hand om badet kommer upprustningen dem till godo. Det är så mycket som privatiseras, säger Hillevi Wennström, som befarar att det inte kommer att bli lyckat om en privat aktör tar över.

Hans Carlson håller med. Han har hört att någon planerade att göra en bar av badet. Det gillar han inte. Om det blir privat går det inte, enligt honom. Han säger att Liljeholmsbadet är en institution, att det är personligt och mysigt. Därför är han och många andra av badets vänner här med ljus och lyktor i kväll.

Liljeholmsbadet är ett pontonbadhus som har legat i Hornstull sedan 1930. Det har reparerats flera gånger under årens lopp. Sommaren 2016 upptäcktes så omfattande skador i badets betongfundament att fastighetskontoret beslutade om stängning tills vidare på grund av säkerhetsriskerna.

Staden har avsatt medel för att utreda badets framtid. Tänkbara alternativ är att renovera, bygga en replika eller att sälja.