Kära grannar,
Hur går det med cyklingen så här i snöiga november? Jag hade lyckan att besöka Köpenhamn förra helgen, det var lite gråkallt men barmark och fullt med cyklister som vanligt. Jag tog tillfället i akt att studera dem lite närmare.
Nästan alla cyklister sitter upprätt på gränsen till bakåtlutade på färgglada klassiska dam- och herrcyklar. Många har en korg på styret, eller en rejäl sittbrunn till barnen framtill. De kör i kappa, rock, täckjacka, kanske mössa och handskar.
Tempot är sansat men inte långsamt. Det är liksom ingen idé att hetsa fram för vid nästa korsning är det rött ljus igen och då stannar man. Alla stannar vid rött ljus. Fotgängarna går inte heller mot rött ljus, signalerna slår om snabbt så det blir inga longörer för någon. Cyklisterna stannar även när bussen stannar vid hållplats eftersom passagerarna stiger ut i cykelbanan. En cyklist som vill stanna håller upp handen som signal. Den som vill göra vänstersväng i en stor korsning gör stopptecken och stannar på andra sidan korsningen där hon väntar på att få grönt ljus åt andra hållet.
Jag hörde inga ringklockor eller svordomar, men såg däremot några som cyklade i bredd medan de höll hand och pratade. Det funkar också, cykelbanorna är breda och många. Hurra för dansk cykelkultur.
Bästa hälsningar
Den ofrivilla portvaktskärringen