Att tala för döva öron

2 maj 2021

Kära grannar

Undertecknad har gjort en spaning om att tala för döva öron och skulle vilja exemplifiera med några aktuella händelser.

Förra veckan cyklade jag i snö och motvind över Västerbron och kommer då upp jämsides med en joggare. Jag frågar om han skulle vilja ha vänligheten att knuffa mig lite i uppförsbacken. Först reagerar han inte, sen plockar han ut hörlurarna och säger att han inte hörde vad jag sa. Jag repeterar frågan och han bli först svarslös (som det kan bli när taffliga skämt faller platt till marken) men sen kämpar vi på sida vid sida och ondgör oss över vädret, tills vi når krönet och jag får rull, tar tag i hatten och glider iväg. Det sista jag hörde var ”Bra kämpat!”.

Nästa exempel utspelar sig också i trafiken, den här gången vid Slussen. En cyklist kör mot rött och är nära att krocka med mig. Jag trampar i fatt damen – som har stora hörlurar på huvudet och cigarett i mungipan – och frågar om hon över huvud taget såg mig. Ingen reaktion. Då pekar jag på hennes hörlurar med en ofrivilligt cirklande rörelse och frågar ”Du hör inget, va?” Då ruskar hon på huvudet. Jag vet fortfarande inte om det betydde att hon ville säga ”Jag hör inget” eller om hon svarade på min fråga. Vilket i så fall betydde att hon hade uppfattat den. Hur som helst hörde hon inget och trampade glatt vidare mot solnedgången.

Den sista händelsen ägde rum häromdagen. Jag kommer hem och ser att brevbäraren är i huset. Innanför dörren ligger två brev till en person som jag aldrig har hört talas om så jag försöker fånga brevbäraren innan han försvinner. Han är precis på väg ut genom porten när jag står några meter bakom och ropar hej, hallå så att det ekar i farstun. Han reagerar inte förrän jag vevar med armarna också. Då vänder han sig om, plockar ut hörlurarna och försöker reda ut mysteriet med de felaktiga breven. Det visar sig senare att brevbäraren var oskyldig, men det spelar ingen roll, poängen är att han inte hörde mig.

Och vad drar vi för slutsatser av detta om framtiden? Ja, ni har redan fattat och det är inga nyheter: Vi kommer att sväva omkring i våra egna ljudisolerade bubblor; i en podd, i en bok, i en låt, och kommunicera med inspelat tal och skrivna ord, allt i digital form. Ungefär som den här episteln, faktiskt.

Högaktningsfullt

Portvaktskärringen

PS: Bilden på båten har inget med texten att göra, den är bara från dagens datum.