Text och foto: Helena Larsson
November 2017
Om jag säger Pålsundsparken tänker du kanske på gräsmattan mellan Reimersholms- och Pålsundsbron, men parken är mycket större än så. Den klättrar över klipporna hela vägen mellan Heleneborgsgatan och Söder Mälarstrand och bjuder på både okända konstverk och storslagen utsikt. 
Den välkända delen av Pålsundsparken med ett populärt utegym.
Lekdelfinen på andra sidan Bergsundsgatan var en gåva till barnen 1956.
På platån ovanför delfinen finns en stadsodling som för närvarande ligger i vintervila.
Liksom Lasse i Parken.
Men den som tittar noga kan se att det har varit sulorna i taket under sommaren.
Uppe vid Långholmsgatan finns en muromgärdad terrass med bänkar att vila benen på. Så här i november är det ingen trängsel precis men någon har i alla fall varit här.
Kanske passade samma person på att studera vad som måste vara en av Stockholms minsta och mest okända skulpturer, Yngve Anderssons fågelbad.
Vid systerterrassen på andra sidan Långholmsgatan är det rosor och tuppfajt.
På Söder Mälarstrand 111 ligger Heleneborg, huvudbyggnaden till det som en gång var Heleneborgs malmgård, en vidsträckt egendom med anor från 1600-talet. Här fanns tobakspinneri och piptillverkning innan industrierna tog över på 1800-talet. Självaste Alfred Nobel var här och sprängde verkstan i luften. Gården fick sitt namn efter hustrun till en av ägarna, samma Helena som i förlängningen även fick ge Heleneborgsgatan sitt namn. 
På andra sidan Heleneborg börjar den glömda parken… 
…med en liten uppförsbacke… 
…till den första utsiktsplatsen… 
…med utsikt mot Mälarvarvet på Långholmen.
Mer trappor…
…leder till nästa stopp med kungsholmsutsikt.
Strax nedanför höjden finns spår av ett stenbrott där fångar från Långholmsfängelset bröt gatsten på 1830-talet.
Baksidan, eller framsidan, av Heleneborgsgatan 10.
Tack, det går fint, jag har bra grepp om stenen.
Stadshusspaning vid Pålsundsparkens slut.