Det var sol och friska vindar, skepparmössa på och välkomnande öppna grindar när Långholmen firade sin egen dag lördagen den 27 augusti.

Augusti 2016. Text och foto: Helena Larsson

– Här brukar jag ligga och lyssna på sommarprogrammet, säger Ulla Thunberg som är ordförande i Knapersta koloniträdgårdsförening, och sträcker ut sig i hängmattan på sin kolonilott.

På Knapersta, som är en av fyra föreningar på Långholmen, har hälften av lotterna stuga och alla har sjövatten för bevattning, vilket innebär att man kan vattna hur mycket man vill utan dåligt samvete. Det är kuperat och lummigt på ön, ibland kanske lite väl lummigt enligt Ulla som säger att om vi vill ha en björk får vi gärna ta med en. Hon upplyser om att det är bärår i år, och visar på jordgubbar och vinbär. Christina Mohede, tidigare kolonist som nu vandrat vidare som hon säger, är på besök och tycker att Långholmens dag är lika roligt varje år. Det tycks dra ihop sig till fest i föreningen i kväll. Men som om trevligt umgänge och hängmatta inte är nog, berättar Ulla Thunberg att det också är bra för hälsan att ha kolonilott.
– Enligt Viktväktarna är trädgårdsarbete det bästa man kan göra.

Rhode Simonssons i sin vindruvspergola. Alla kolonilotter på Långholmen ligger i växtzon tre utom Rhode Simonssons som ligger i växtzon två. Här spirar mullbär, rysk korkek, armeniska björnbär och – tro det eller ej – persikor. Rhode delar trädgården med Karin Larsson i lotten nedanför. De kom hit för fyra år sedan. Då var allt igenväxt och intresset bland övriga kolonister att ta över inte överdrivet stort. Men efterhand som de röjde undan kom det fram mer och mer. Nu är det en sagoträdgård där besökare suckar och oar när de går runt och försöker ta in hela härligheten.

Persikor i Grindstugans koloniträdgårdsförening.

Thomas Brzokoupil säljer honung från Långholmen.

Stilleben från manufakturen Handtryckta tapeter i Lilla Knapersta. De rekonstruerar och nytrycker historiska tapeter med block- och screentryck och har även ett lager med originaltapeter.

Så kan en galleria också se ut. Stil och funktion i skön förening på Kronohäktet i Långholmens fängelse, som numera är ett fridfullt hotell.

Heleneborgs båtklubb visar med stolthet upp sin senaste skyddsling, motorbåten Plurr som de vårdar åt Sjöhistoriska museet. Den är tillverkad 1905 och kan vara den äldsta bevarade fritidsmotorbåten i Sverige. Plurr är nästan helt i originalskick och väcker vederbörlig beundran. Heleneborgs båtklubb bildades 1919 och ligger vid Pålsundet. Klubben har en kulturhistorisk profil, två tredjedelar av båtarna är äldre träbåtar.

Juli 2016. Text och foto: Helena Larsson

– Spetsen på bladet uppåt, den urgröpta sidan mot dig. Sväng med pedalerna, om du trycker på höger pedal svänger kajaken åt höger. Paddla bakåt för att stanna. Ha lätt böjda knän, rotera med hela överkroppen. Håll till höger i kanalen. 

Jonathan Roos har genomgång för nybörjare på Långholmens kajak, som ligger alldeles intill Långholmsbron. Femton deltagare på kvällens kurs lyssnar uppmärksamt, bland dem Louise Jansson och Hanna Lindoff Duprez från Sundbyberg som ska ut för första gången. 

– Det ska bli roligt att se staden från vattnet, säger de och väntar på sin tur att kliva i varsin kajak. 

Just att stiga i kajaken är egentligen det enda som kan vara lite knepigt, annars är det inget som är svårt, det är lugna vatten här och kajakerna är stabila, berättar Anton Lindell, delägare i företaget. 

Långholmen kajak är nu inne på femte säsongen. Tanken är att alla ska kunna ta sig ut. Den som hyr kajak i två timmar hinner paddla runt Reimersholme eller Långholmen. Lånar man kajak under en hel dag kan man ta sig ända till Drottningholm.

– Det går att komma upp i 7-8 knop, genomsnittsfarten ligger på 5 knop, säger Anton Lindell. 

I nybörjarkursen ingår balans- och paddlingsövningar och gemensam tur runt Reimersholme och Långholmen. Den som vill kan avsluta med kamraträddning. Det innebär att man frivilligt kastar sig i sjön medan en kamrat håller i kajaken så att man kan ta sig upp i den igen.

– Det kan vara bra att öva på det, då känner man sig tryggare och vet att man inte kan fastna i kajaken. Och det är skönt i vattnet, 23 grader, meddelar instruktören Jonathan Roos uppmuntrande. 

Drygt två timmar senare kommer gruppen glidande tillbaka i kvällsljuset. Hanna och Louise är uppspelta och genomblöta efter att frivilligt ha vält båten.

– Det var jättetrevligt. Nu är det bara att köpa en kajak, säger de glatt.

November 2015. Text och foto: Helena Larsson

Att jobba som sopgubbe innebär tidiga morgnar och tunga lyft. Varje morgon klockan sex åker sopgubbarna ut från Vanadisberget för att hämta sopor i Stockholm.

– Som sopgubbe blir man stark och utsliten på samma gång. Varje trakt i innerstan har ungefär två hundra hämtställen. Det är jättetufft på vintern om det är snö och plogbilen inte hunnit dit, säger Jimmie Berggren, före detta sopgubbe med tjugo års erfarenhet av jobbet.

Miljöarbetarna, som är sopgubbarnas korrekta titel, kan hitta allt möjligt i soporna som inte borde vara där. Det kan vara allt från julgranar och hoprullade mattor till små kattungar. Några gånger har de hittat handgranater och pengar.

– Då ringer man till polisen och väntar tills de kommer, säger Jimmie Berggren.

Men det hör till ovanligheterna. Då är det desto vanligare med råttor, de finns överallt och i alla storlekar och springer ibland över sopgubbarnas axlar. Ett annat problem är krossat glas och andra vassa föremål som kan orsaka skador.

– En del personer tänker kanske inte längre än till själva sopnedkastet och har svårt att föreställa sig vad som finns där nere.

Ibland händer det att vigselringar och plånböcker av misstag åker ner tillsammans med soppåsen. Då brukar det stå någon olycklig person och vänta på dem.

– Vi försöker hjälpa till så gott det går, säger Jimmie Berggren.

Sopgubbarna i Stockholms är de enda miljöarbetarna i landet som har så kallad poänglön. Det innebär att lönen baseras på arbetsbörda, beräknad på bärsträckor och antal säckar eller kärl i respektive trakt. Om du har en svår trakt kan du tjäna upp till 35 000 kronor i månaden, men genomsnittet är 30 000 kronor. Övriga sopgubbar i Sverige har fast lön, och tjänar i genomsnitt 25 000 kronor i månaden, uppger Svenska Transportarbetarförbundet.